topplistan

Plats 727 - Waterboys "We Will Not Be Lovers". Waterboys skulle bli det Stora Rockbandet. Hade de rätta rockinfluenserna och låtar med arenarockambitioner, dessutom en riktig rocksaxofonist (Anthony Thistlethwaite) som bidrog till att Waterboys stack ut bland andra potentiella arenarockkungar (läs U2 eller Simple Minds). Men, Mike Scott, Waterboys nav, tänkte inte i de kommersiella banorna utan fick ett ryck och for till Irland, blev såld på irländsk folkmusik och försökte en period kombinera Waterboysrocken med folkmusikinslag. Resultatet blev betydligt mer intressant än om de fortsatt den tidigare banan. Särskilt första halvan av Fisherman's Blues är ett strålande album, We Will Not Be Lovers kanske höjdpunkten. Låten har en fantastisk nerv, en sprudlande ilsk text och böljar fram med rockfiol (?) driv uppåt 7 minuter. Riktigt, riktigt bra. Waterboys och Mike Scotts musikaliska ryck har förresten sedan bara fortsatt och hoppat mellan folkmusik, USArock, singersongwriter, FMrock och religösa tongångar. Bra ofta, men kanske aldrig igen lika knockande som den där första delen av Fisherman's Blues.